Vi kämpade och till slut lyckades vi att få till en stackars snögubbe. Ja, som ni ser så var jag (Maria) tvungen att ge gubben lite stöd. Ett öga mitt i pannan och några futtiga tänder. Anna hittade en morot så atyt gubben fick en näsa.
- Skynda innan gubben välter, ropar jag. Alfons tittar förvånat på gubbe.
Emanuel gräver dit lite snö för att stötta upp gubben.
- Han har nog "brötit" benet, säger fröken Anna.
Här får du ett nytt ben, säger Sixten och ger gubben ett ben (pinne).
Så småningom hamnat benet (pinnen) i munnen på gubben och liknar mer eller mindre ett grillspett. Eller är det en "rökare" (cigarett), som barnen brukar säga?
- Hjälp, gubben välter, skriker barnen.
Nu finns det inte mycket kvar av den stackarn. Under bart är kort.
En liten berättelse från fröken Anna:
När hennes barn en vinter skulle bygga en snögubbe så fanns inga morötter i kylskåpet.
Vi tar vad som finns tänkte Anna och gav barnen en korv, till näsa. Efter ett tag kommer barnen gråtande in till mamma. Då hade hundarna ätit upp den goda korven. Suck, vad säger man!?
Förresten jag (maria), har fått förlängt vikariat till sista April. Sen får vi se efter det.
Jag åker iväg på semester över påsken till Island. Kommer tillbaka på torsdag nästa vecka. Vikarie kommer vara Tina som har varit här tidigare.
